Från skallen....

Ibland undra man hur man egentligen ska göra... vad man ska tro på och vad och vem man ska lita på... Gisses fruktansvärt mycket i skallen men ändå egotomt... Men just nu är jag less på skitsnack som jag sagt!!! Kan inte människan göra annat än de?


Mitt ord är hörd!

Just i detta fall är jag så less på vissa människor, på hur de prata och agera. Rikta mig inte in på någon viss människa men just nu rycker mitt tålamod för att vara trevlig och glad. Vissa människor kan vara så irriterad och går inte att beskriva med ord alltså på hur.

Snart orka jag inte ens kolla in i vissas ögon för att de är så sjukt irriterande, komma troligt rycka i bråk och tjafs. (tur jag är hemma ikväll)... Mitt tålamod kan ha gått över kanten.. Kan vara för att jag mår dåligt just nu också men....

Hatar människor som kolla på en konstigt, inte ens prata eller säger tex varför de kollar surt eller inga en. just nu har jag en massa ord i huvudet som vill ut men gör såhär istället.... &¢!!®Ψ??!@ζš&¢!!®Ψ??!@ζš....

Så nu har jag lättat hjärtat! (:

ORD SPRUTAR!

Vissa människor vill man fan dra skam över... vissa behöver verkligen tänka på varför saker och ting är som dem är.... Bli sjukt less på dem som inte vet vad respekt betyder...! Vafan!


Varje gång!

Varje gång jag ser dig är det som om allting stannar till och jag vet inte varför, men varje gång jag ser dig känner jag att det enda jag vill är att komma dig nära....


Varför?

Jag sa ju till mig själv att jag inte ville göra det igen, och nu har jag satt mig i samma sits igen och ska göra det igen om en vecka. varför är jag så dum? Men måste man så måste man eller hur? Jag trodde jag inte skulle göra detta inte för sånhär anledning utan en bättre roligare och mysigare anledning. Men men så är det ibland, livet har olika strömmar och ibland måste man följa dem för att må bra faktiskt. Fast man inte vill eller våga så måste man göra det för att man själv ska må bra.


Avskrivning av tankar osv.

Just nu är det sjukt mycket som snurrar i min skalle om allt och verkligen ingenting. Det första är ju självklart att man har blivit vuxen och egen lägenhet osv. Andra är att man har börja studera och att de är sjukt länge kvar tills man är klar och äntligen få komma ut. Komma sakna min praktikplats, barnen och personalen. MEN de har skrivit upp mig på deras vikarielista som de ringer då de är någon sjuk. Så kanske kan fara och jobba ibland där ^^ Sen är de ju också att man vill ha ett fast jobb så man kan sluta tänka på något då man kommer hem efter jobbet.

FAST, det är en sak som trynger mig varje dag, en sak som jag verkligen ångrar att jag "sket" i. Att man kan tänka så dumt och vara så rädd för förnying och en möjlighet skiter man i de och inte VÅGA? Just nu svider det i hjärtat och tänker OM jag skulle våga hur skulle de sett ut nu då? Ja, den frågan kommer jag nog aldrig få för jag har sumpa möjligheten.

Men händer inte de man vill så betyder det att man inte ska få ha de så. Tänk om jag tex hade stanna på HÖGLAND? Hur hade mitt liv varit då osv. Helsjukt vad livet kunde varit annorlunda om man gjort något ett steg närmre den andra saken. Man har ju en massa frågor om allt och inget, och tror alla har de också ^^/

Ibland tänker man nog för mycket...


Droppen.

Nej där föll verkligen droppen ner på backen...

YSF - Josefine LESS!!!

Just nu är jag så otroligt less irriterad förbannad osv... Jag börjar seriöst snart att börja grina av ilska. Så less på att man inte kan hitta ett förbannat jobb alltså. Har verkligen visat intresse på ett arbete och trodde verkligen hon var snäll och skulle anställa mig eftersom hon sa att jag var duktig som visa sånt intresse och verkligen ringde och tjatade och kämpade. Men då ringer man i dag för hon inte har ringt ännu och då har hon anställt en person.... Fan bli så grymt jävla less att jag spy snart och mår fan seriöst dåligt av alla nej och vi har redan hittat en osv. ÅH fuck vad förbannad jag blir alltså...

Detta är något som tränger mitt blogg intresse och lust. Ville ju visa hur Norges fina sida var och inte jobb och dryga sida... Så less nu, reser fan hem snart så jävla less på detta alltså SERIÖST....

Super jävla fi*t less...


...

Undra vart jag kommer hamna i världen och hur mitt liv kommer se ut? Vart är menat att jag skall bo? Varför finner man nya vänner och förlora vissa? Varför inse saker då det ändå försent? Varför inte säga än tiga? Varför dra ut saker då man kan säga det på engång? Varför gå bakom ryggen då man kan gå framför? Varför hata då man kan älska? Varför skriva elaka saker då man kan reda ut med den de handla om direkt? Varför grina då man kan vara lycklig?

Har du tappat någon?

Kollade just på en underbart bra film som handlade om att tappa någon... En film om att man skall sörja och inte tränga sig in i sorgen och stänga igen "ute" livet... Att man ska inte tänka gör jag si gör jag så, så såra jag han/hon... " Som är borta "... Tänker berätta om filmen i ett nytt inlägg då jag smällt filmen så detta blir ett "förspel"...

Jag är en person som verkligen vill bevisa min släkt och familj att jag verkligen ÄLSKAR dem och att de BETYDER grymt mycket... Vill ikke vara ovän med dem innan vi splittras hemifrån eller sådant... (Kanske lite töntigt och fel tänkt) men är så rädd att något skall hända då vi splittras ovänner och något riktigt hemskt ska hända...

Många människor har svårt för begravningar och att kolla eller ens tänka tanken på att kolla på en livlös människa... Jag själv fick kolla på en släkting då den lämnat oss och fick se hans "skal", vilket var grymt jobbigt och tyckte också de skulle kännas konstigt... Det är inge konstigt, de ser lika ut utom att de kanske är vita och lite blå och ligger stilla och hjärtat inte slå... 

Förstå dem som inte "orka" fysik att träffa sin mamma,pappa,barn osv utan sin själ... Jag tycker det är som en början på sorgen, att verkligen se att den personen har det bra och har levt livet... Att gå på en begravning är tungt, de är verkligen svårt att säga hejdå att ta farväl...  Men en begravning bevisar att den människans liv har gjort sitt och mår bra över allt som hänt och vilka som älskar henne/honom och är där och ser kistan.

-Det jag vill få fram är att man mår bättre och sörjer mycket bättre då man få se den person som lämnat oss, att personen mår bra fast den lämnat de liv du fortfarande har kvar... Den som lämnat dig vill inte att du också skall tina bort av smärta och längtan efter den personen... Alla vill att man ska leva sitt liv, de vet att de är älskad av dig... & därför vill jag få fler människor att VÅGA se sin släkting, förälder, kusin osv där liggandes i sitt männskoskal... De gör som en punkt och en start på en hälsosam sorg... Man ska inte säga att man vill vara ensam och behöver tid själv, man skall vara med dem nära som också har tappa en som tappa "samma"... Prata ut och verkligen få fram ALLT som är positivt och allt trevligheter man gjort tillsammans.... Du själv mår MYCKET bättre då, och ängla vännen som lämnat dig kan gå in i ljuset och leva glatt tills ni träffas i "Himlen" igen...


RSS 2.0